Tillsammans med vissa Radiohead-låtar och viss rökelse och vissa minnen blir behovet av en gammal vän större. Någon som man kan skapa nya minnen med genom att prata om gamla sådana. Det är ett fint sätt att prata på även om det inte gärna leder någonstans.Egentligen så har jag inte något nämnvärt att berätta förutom att klockan är tolv snart och att jag fick ett snabbehov av att skriva innan det ena dygnet kom att ersättas av det andra. Jag är väldigt filosofisk, drömsk och påfrestande nu. På ett bra sätt. På ett "rulla in mig i en filt och låt mig hållas tills jag pratar"-sätt som är så svårt för många. Ska gå ut en vända och röka en John Silver sedan, för att känna känslan.

Nu har jag haft Lisa och Jocke här hemma och vi har sett på True Romance. Slutsatsen är att Tarantino är en gud. Jag känner mig ganska värdelös, eller det känns som att jag slösat bort min tid, även om den var ganska fint spenderad, med Anthon, Lisa och Jocke. Folk jag borde träffa oftare helt enkelt.Det känns ändå tråkigt. Som att jag inte kommer framåt. Men det kommer att kännas annorlunda så småningom, om en kvart eller så. Lite elakt av mig att inte låta Nalle komma hit idag, han hade kunnat komma egentligen. Men jag vill inte att han sover här inatt, det hade bara blivit fel. Det måste finnas vett, någonstans.

Igår så stod jag på femte våningens gemensamma balkong och blickade lugnt ut över Halmstads fåniga hotell och kyrka. Himlen var nästan ljust brun av smog och det såg så patetiskt fint ut att jag nästan fick ont. Rökte min John Silver, barfota i regn som hastigt bestämde sig för att öka i mängd när jag stod där. Men min filt och min kopp (äckliga) te värmde mig.Jag tror att det kan ha haft något att göra med att jag sov till ett, jag hade förmodligen sovit till fem ifall inte Nalle ringt och väckt mig, tre gånger..!Nu har jag haft mig ännu en nyttofrukost, det känns lika duktigt varje dag att dra i sig en massa saker som inte smakar gott egentligen, men som man inbillar sig är mer positivt för en än det där andra alternativet. En kanna kaffe och en rostmacka med lite svettig ost på ain't making my day. Ekologisk a-fil med massa olika sädeslag i flingorna däri och en kopp äckligt nyttigt te och en mörk macka med grönsaker på. Det känns bra, det ger mig en illusion om att jag försöker bättra mig, och att jag genom tiderna har gjort det.Jag är ganska nöjd idag, efter ett par telefonsamtal och några lugnande ord så fungerar det igen. Att prata med Isabell hjälper, när man får något tillbaka. Hon var jätteduktig igår och jag tror att vad hon gjorde var bra som fan. Nu ska jag lägga en betapet innan jag får för mig att gå härifrån och väntas vara social med Zümendorf.

Jag borde verkligen förtydliga vad jag känner, för min skull och för alla andras skull. Det är så att jag har helt plötsligt fått ett extremfall av panikångest, vilket var jättelänge sedan, och jag hatar det. Det påminner mig om att jag inte är frisk och att jag aldrig kommer bli frisk och det påminner mig om allt som brister i huvudet på mig och det påminner mig om varenda spöke och hjärnspöke jag någonsin upplevt. Allt kommer tillbaka i en enda enorm våg av ångest, apati, hyperventilation och panik. Det är som att gå på en väg, se målet, men aldrig komma närmare. Även om jag under de senaste två åren gjort extrema framsteg som inte ens är möjliga enligt mina psykiatriska kontakter så känns det verkligen som att ryckas ner ifrån toppen till någonting som smyger runt miltals nedanför botten. No way out. Så just nu känner jag mig som ett totalt psykfall utan egna tankar, känslor, liv eller erfarenheter. Jag känner mig odlad av samhällets normer, och det känns som att jag är instängd i en tändsticksask. Jag har så mycket omkring mig att jag inte får plats själv, hur egocentrisk jag än är och hur egoistisk jag än är så kommer jag aldrig att få tillräckligt mycket plats i mitt egna liv. Det går ut på andra, vad jag tänker om andra, känner för andra, gör för andra, tror om andra, hör om andra. Min tid är allas förutom min egen. Finns jag då?

Det började med att jag skulle berätta hur förvirrad jag var. Det blev såhär: gåshud och tårar i ögonen av musik, sluta lyssna på den, god idé, ouppföljlig. så konstigt allting känns, 2005, förföljelse, förvirring, förtvivlan, mest saknad. huller om buller, drömvärld, går in i samma vägg, utan att gå sönder - inget. saknad, famla, försvinna, förtala? förvittra, förödelse, förmörkelse, fördömt. the killer in me is the killer in you. inget är som det brukar, allt är oföränderligt nej. competetive, combat, core. skam, skakig, avskalad, skonad, skapad, skrapad, sommarskimmersömn. behov, behag, belägrad, behövd, begriplig, begraven, bunden, bekymmer. kapad (skapad), beroende, bevittnad, oigenomkomlig, wasteland, lecteur. kan man bara bevittna vad som hänt? skapa vad som aldrig skapats? val? samvetskval, huvuden under alla ytor, krav, krävande, glömska, traumatik. dramatik, människor, önskningar, naivitet, cynism, sarkasm, ändlöshet, fel. trampad på tårna, försummad, oförstådd, missförstådd, tafatt, livserfarenhet. nöjd, fiendeskap, praxis, samtid, geni, samförstånd, vänskap, tortyr, behov. behag, vänskap, skam, fela, retas, retas, behaga, skapa, döda, fela, vänskap? reta, behaga, vänskap, skam, fela, retas, förlora? Förtala, reta, döda, ångra? Jag vet ändå inte vad jag ska göra åt det. Dispyterar med alla. Planerna på att gå iväg blir starkare, och att röka upp alla John Silver blir mer frestande - som så mycket annat.

Jag har fastnat för Bauhaus nu (igen), efter en paus på fyra år eller vad det kan vara. Star-Piercing var inte öppet idag, så ingen flesh tunnel för mig. Det är öppet på insdag, då gäller det minsann. Jag har ganska tråkigt och funderar på att gå hem till Daniel, eller bara gå ut en runda, till havet kanske. Röka lite John Silver och få vara ensam en stund. Det hade varit skönt, men jag blir så deppig när jag är ensam. Jag skulle kunna gå till Gullbrandstorp, Nalle har slutat jobba by the time i get there. Fast för mig tar det två timmar att gå dit, så det känns inte som att det är värt det när jag inte kommer hem igen.Det hade varit skönt att vara full och oeftertänksam alltid. Men det är så skönt att vara verklig också. Verkligheten är ganska fascinerande och jag... ja, vi har ett hat/kärlekförhållande. Som så mycket annat.

Stackars Nalle, super, jobbar och hamnar i konstiga situationer jämt. Isabell borde veta vad jag menar, och vi får se när hon läser det här och fattar. Då kommenterar hon, eller hur Isabell? Isabell är bäst, precis som jag. Jag måste släpa mig bort ifrån den här stolen så att jag kan dra på mig lite kläder och ta ut en hundralapp så jag kan köpa min jävla tunnel för jag vill verkligen ha den, ansträngningen är bara så stor. Leta upp ordernumret och gå ut i något aldrig-tillräckligt-bra-väder och ta ut pengar ifrån det-aldrig-tillräckligt-fyllda-kontot och sedan ta sig till den mest off affären i hela stan med risk att stöta på 300 personer man inte vill träffa på vägen för att sedan uppleva samma sak när man går hela vägen tillbaka hem. Stackars, stackars mig....

Jag har fått reda på något som gör att jag inte kan sluta skratta. Det är antagligen ganska respektlöst och lite förnedrande, men oj så förståeligt det är. Och det ger mig en massa konstiga bilder... På tal om bilder. Lördags, finns dokumenterad på den 7. (Lördagen då alltså :O) Hej Frida jag länkar din bilddagbok även om jag knappt känner dig.Jag ska hämta min tunnel idag, så jag slipper slem-bilförsäljarkonen i örat. Jag tog ut den igår och den blödde inte, slemmade inte, var inte mer äcklig än senast. Hursomhelst så är jag inte på skrivhumör.Jjag måste skriva att jag såg på Saw III igår, som rekommenderas ifall man vill se ben och kött som vrids sönder och så. Känns som att jag såg den lite sent eftersom jag är känd filmfanatiker, men allt har sin tid.